2006-09-07 (torsdag)
Mycket god rätt som tar ca 1½ timme och blir över till en matlåda.
6 st | lövbiffar |
ca 12 st | potatisar |
1 st | gul lök |
1 msk | tomatpuré, Slotts delikatesskryddad (eller annan) |
salt | |
svartpeppar, grovmalen | |
1 st | gurka |
1 msk | ättika, Perstorp 24% |
3 msk | socker |
en skvätt | Oxfond med rödvin, Touch of taste |
en skvätt | soja, Colorit |
lite | maizenaredning |
trätandpetare |
- Börja med ättiksgurkan (inlagd gurka / pressgurka).
- Skölj, skala och hyvla gurkan tunnt.
- Blanda gurka, socker och ättika i en skål. Låt stå minst en timme. Rör runt då och då.
- Skala och koka potatisen.
- Skala, hacka och fräs löken. Blanda i tomatpurén och låt puttra ihop någon minut.
- Dela lövbiffarna i mindre bitar och stek dem på ganska hög värme. Salta och peppra.
- Ta upp lövbiffarna på fat, lägg på lökgojan, rulla ihop och håll ihop dem med en tandpetare.
- Häll lite vatten i stekjärnet och låt koka upp. Strö i maizenaredning, oxfond, soja och ev. lite salt. Häll såsen genom en sil innan servering.
- Servera oxruladerna med pressad potatis, brunsås och ättiksgurka.
Sonen, 4 år: Äter vanligtvis inte pressad potatis. Idag tyckte han helt plötsligt om det och åt ganska mycket. Vanlig gurka, som han brukar tycka om, ville han inte ha alls. Köttet, vanlig lövbiff utan fyllning, åt han iallafall mycket av som vanligt.
Dottern, 5 år: Älskar pressad potatis, äter mycket kött, samma som sin bror, och vanlig gurka.
Pappan: Tycker om maten men har svårt att äta rullarna. Han föreslår att vi i fortsättningen bara ska bre fyllningen ovanpå lövbiffarna.
Mamman: “Mycket gott, speciellt ättiksgurkan.”
Kommentar: Ganska geggigt pyssel att få löken att stanna i de varma biffarna medan man sticker dem med tandpetarna. (Dock roligare än att rulla ihop dem råa och lägga dem i stekjärnet med tandpetarna i och försöka få en stekyta på dem.)