2007-02-17 (lördag)
Populär bjudrätt som tar ungefär två timmar att tillaga.
ca 500 g | kassler, i små tärningar |
ca 13 st | potatis, normalstora |
1 st | gul lök |
salt | |
svartpeppar, grovmalen | |
2-3 dl | vispgrädde |
——– | |
några | cocktailtomater |
1/2 st | gurka |
baguetter | |
Lätta (till baguetterna) |
- Skala och skiva potatisen.
- Skala och grovhacka löken
- Varva potatis, lök, kasslertärningar och kryddor i en smord ugnsform. Avsluta med ett lager potatis samt kryddor.
- Häll över grädden.
- Gratinera i ugn i ca 50 min i 225 grader.
- Skölj och skiva gurka / halvera cocktailtomaterna.
- Servera kasslergratängen med salladen och baguetter.
Sonen, 4 år: Tycker inte om gratänger. Får istället stekta kasslertärningar, kokt potatis med vispgrädde och gurka. Det äter han massor av.
Dottern, 5 år: Äter inte heller gratäng. Äter stekta kasslertärningar, kokt potatis utan vispgrädde samt gurka och tomat.
Pappan: En av hans favoriträtter.
Mamman: “Väldigt gott. En av mina favoriträtter också.”
Kommentar: Mycket god mat som blir ännu godare dagen efter. Synd att vi aldrig lyckas få så mycket rester.
Gu vad du daltar med dina barn, hur ska de någonsin lära sig att äta annat än barnmat om du ställer dig och fixar specialmat till dem.
När jag var liten lagade mina föräldrar speciella tillbehör till mig och min bror, men så fort de slutade med det så visste vi att det bara var att äta av det som serverades.
Barn kan äta allt om de inte har någon särskild allergi. Det blir mindre gnäll vid bordet och mindre tallrikar att skrapa över papperskorgen.
Jag tycker hursom att du har en fin blogg, jättefin blogg!
claudia, Jag ser det ur en annan synvinkel. När de är i skolan eller borta så vet de om att man äter det som bjuds utan gnäll och det går väldigt bra.
När de är hemma så tar jag däremot hänsyn till deras önskemål. Hur hade en vuxen reagerat om han/hon kommer hem till/tvingas laga maträtter som de inte tycker om varje dag? Jag hade i alla fall inte accepterat det.
Jag tycker att mat ska vara god och något att se fram emot, och ingen blir gladare för att hälften av familjen är hungrig/tvingas trycka i sig mat de inte tycker om. Då lägger jag hellre några extra minuter och får nöjda miner runt köksbordet.
Naturligtvis fungerar inte detta hos alla familjer. Har man väldigt ont om tid eller är ointresserad av matlagning så går det ju inte så bra. Här fungerar det i alla fall utmärkt. 😀
(Jag förstår dock din poäng. Trots att de ofta får extrarätter så testar de maten som de ratar och utökar därmed sin “repertoar” sakta men säkert.)
När jag var barn, var vi mycket fattiga. Det fanns inte plats för annan mat än det som lagades, oftast bara en tallrik med stuvade grönsaker och en skiva bröd eller en matig grönsakssoppa med hemmagjord pasta i. makaroner som man köpte, hade vi inte råd med. Kött åt vi kanske en gång i månaden, när mamma gjorde buljongsoppa någon söndag. Då fick man köttet som soppan har kokat på till middag på måndagen med sås och kokt potatis till. Att ens fråga om något annat än det som sattes fram på bordet skulle jag inte ens drömma om. Gnällde jag, sa mamma att allt mamma lagar är gott och ska ätas upp till sista smulan. Idag är jag allätare och har varit det i hela mitt vuxna liv och vare sig min nu vuxne son eller hans två små döttrar får annan mat än det som lagas just den dagen och alla äter med god aptit.